Bläck Charm Nostalgi Vassa Tänder, Fanzine #1

Bakgrund till fanzinet:
I våras frågade Tor Billgren på Obs i P1 om vi ville medverka i radioprogrammet med en essä om Burt Bacharach och låten ”Alfie”. Vi blev glada både över att ha blivit tillfrågade och resultatet (som sändes 27 maj). En tanke uppstod: Varför inte använda ersättningen för essän till trycket av ett fanzine? Där vi utöver ”Alfie”-texten och en del nytt även publicerar ett urval av liknande längre texter från bloggen vi gjorde under 2015.

Varför göra sig besväret att trycka texterna på papper, kan man fråga sig. Dels gör sig längre texter bättre utan diverse digital distraktion, dels är det en hyllning till 1980- och 1990-talets i dag bortglömda fanzinekultur, som ju verkligen är en del av vår kulturella bakgrund. Petter Herbertssons text ”Tågresor utan slut”, som både refererar till och stilmässigt influeras av Marcus Törncrantz nittiotalsfanzine Grimsby Fishmarket, är det mest konkreta exemplet.

Just känslomässig tillhörighet är en avgränsare så god som någon i den ibland vaga skillnaden mellan fanzine, kulturtidskrift eller bok. Kärnan i fanzine/DIY-idén, att göra sin grej och skapa saker ur naiv entusiasm oavsett marknadsanpassad målgruppsanalys och sedan hoppas att även några andra blir intresserade och kikar in genom den dörr som ställts på glänt, den kärnan är för oss tidlös och viktig.

Marie Fjellborg skriver i sin text, om Karel Zelmans filmskapande, att fantasi och magi i ”en avförtrollad värld” behövs mer än någonsin. Hela detta fanzine är ett slags hyllning till fantasin, poesin och romantiken i vardagliga saker. Som att lyssna på musik, se på film, läsa böcker, och prata och skriva om det.

I en brutal värld; det behövs mer än någonsin.