Detaljerna

Vi lever så många liv inuti våra liv, mindre liv med människor som kommer och går, vänner som försvinner, barn som växer upp, och jag förstår aldrig vilket av mina liv som är själva ramen.

En kvinna ligger nedbäddad i feber när en handfull människor ur det förflutna står framför henne: en blivande kändis som skrev ett brev, en vän som försvann bortom kartan, en kärlek utan framtid.

Detaljerna är en roman med fyra porträtt och tusen detaljer, om tummade pocketböcker, psykedelisk dans och kippande oro. Vilken är den perfekta millennieklänningen? Kan en älskad människa verkligen försvinna? Och vem är det egentligen som porträtteras, personen på bilden eller den som håller i penseln?

– – –

Kritikerröster om Detaljerna:

“Årets bästa bok? Om det i år släpps någon roman som slår den här kommer 2022 att gå till historien som ett historiskt bra svenskt litteraturår. De fyra människoöden som tecknas är så varma, jobbiga och motsägelsefulla att man aldrig glömmer dem. Östergrensk puls i språket.” Jan Gradvall, DI Weekend

“En av litteratursveriges bäst bevarade hemligheter heter Ia Genberg. Att påstå att fler borde upptäcka hennes böcker är en underdrift.” Björn Kohlström, litteraturkritiker

“Med sin fjärde bok, Detaljerna, visar Ia Genberg vilken nödvändig författare hon är. Hennes sätt att med utvalda romaner skapa ny litteratur om tiden, som en svepning om det förflutna, ungefär som livets alla lager, är förstås en dröm för en litteraturkritiker. Men det är också pandemilitteratur at its finest – såhär går många av oss kalejdoskopiskt igenom våra liv i skuggan av kyrkogårdar och karantän just nu.” Ulrika Milles, SVT Kulturnyheterna

“Detaljerna är en roman att återvända till, gång på gång. Den är kort, men rymmer en flod av precisa iakttagelser, den är furiös och samtidigt skriven med yppersta finess. Det är bara januari än, men om jag ska drista mig till att sia om Ia Genbergs betydelse för litteraturåret 2022, sätter jag mina pengar på att Detaljerna blir boken alla önskar att de själva hade skrivit.” Therese Eriksson, Västerbottens-Kuriren

“Ett mästerligt stycke roman i fyra avsnitt. Det är så snyggt konstruerat att jag hisnar lite.” Anna Ims, Kulturnytt i P1

“Genbergs språk är ett formidabelt instrument, smidigt, böjligt och precist. Det är som om hon lutar sig över karaktärerna med ett förstoringsglas i handen.” Dan Sjögren, Dala-Demokraten

“Ia Genberg har ett ovanligt gehör för hur det låter i samhället, även som i det här fallet, hur det lät för mer än tjugo år sedan. Och hon är rolig, smart, skarp i stilen. Genomskådande och tämligen rå. Men hon framställer också ett allvar. Med Ia Genbergs säregna blick för detaljer som avslöjar känslor, uppstår en roman som bultar och slår.” Maria Schottenius, Dagens Nyheter

“En mer fantasifull, egensinnig och stilistiskt vass författare får man leta efter. Huvudpersonen ligger i hög feber och minns alla de som har stått henne nära, men försvunnit ut ur hennes liv av en eller annan orsak. Hur träffsäkert och känsligt skildrar inte Genberg dynamiken i relationerna!” Yukiko Duke, Vi Läser

“Ia Genbergs handlag är helt suveränt, 1990-talets Stockholm väcks till liv, människorna spritter till och blir hela personer, av bara några raders omsorg, mammans 60-tal, jagets tillbakablickande. Och det hon fångar, just hur svårgreppbar berättelsen är om vilka vi är och har varit och vilka vi blev, hur lätt den faller sönder.” Jenny Aschenbrenner, ETC

“Detaljerna blir till slut en kurragömmalek med läsaren, men inte i en paranoid Paul Auster-stil som håller läsaren i ett järngrepp, utan i en lättsam, impressionistisk stil som tycks vilja säga oss att det är inte detaljerna som räknas, utan helheten.” Sinziana Ravini, Göteborgs-Posten

“Att beskriva sådant som gått förlorat är ett återkommande tema hos henne, men hon har aldrig gjort det så intelligent och konsekvent som här. Jag tycker väldigt mycket om den här boken och hoppas att den kommer att innebära det genombrott som Ia Genberg så väl förtjänar.” Annina Rabe, Expressen

“När sista sidan har vänts känner jag sorg över att behöva lämna textens levande värld.” Inga-Lina Lindqvist, Aftonbladet