Flora Poetica: Edith Södergran i växtriket

I boken Flora Poetica – Edith Södergran i växtriket möter vi Edith Södergrans poesi i ett tidigare outforskat sammanhang. Hennes dikter om växter och förgänglighet placeras här i en dialog med konstnären och formgivaren Martin Bergström och hans bildvärld. Södergrans och Bergströms konstnärliga verk talar till varandra och med varandra. I de bådas gemensamma universum finns allt från fröet och det enkla halmstrået till den frodiga trädgården och den erotiska rosen. Södergran associeras ofta med hösten och döden, men kapslar också in lusten att leva och andas när vi som bäst behöver den.

Hundra år har förflutit sedan Södergran förnyade den lyriska poesin i Norden genom att anarkistiskt bryta mot den poetiska ordningen med rim och meter. I likhet med henne bryter Bergström mot taxonomins inarbetade konventioner då han dekonstruerar hundra år gamla herbarier och använder materialet i sitt skapande. Också de torkade växterna bevarar liv i olika stadier, trots att de tekniskt sett är döda sedan länge. Samtidigt vill varken Södergran eller Bergström undanskymma döden, det svarta, det skrämmande eller det onda. Båda ser ondskan och skönheten som eviga motpoler, som ett slags yin och yang. Två konstnärer möts i vår tid trots att ursprunget till deras konst kom till för mer än ett sekel sedan. I Martin Bergströms text »Jag har hållit dina blommor i mina händer« tillägnar han Edith Södergran bokens nyskapade konstverk.

Flora Poetica illustreras inte enbart med Bergströms konst utan också med bilder av Södergrans handskrivna manuskript och första diktutgåvor. På så sätt får läsaren leva sig in i hur dikterna gestaltar sig i olika stadier av den poetiska växtcykeln. Bokverket avslutas med essän »Edith Södergran i växtriket«, skriven av litteraturvetaren Agneta Rahikainen, som också står för inledningen och dikturvalet.