Hemma

“Jag är känslig för översmarta texter där författarens skicklighet känns som en blinkning mot läsaren, men inför denna litterära briljans kapitulerar jag. Hermann är helt solidarisk med sin historia, den formella skickligheten hos författaren ställer sig aldrig framför berättelsen. Och min läsupplevelsen blir också stark på ett sätt som det var länge sedan jag var med om.”
Kulturnytt, Sveriges Radio

“Här finns så mycket skönhet, och också en total avsaknad av patos och klichéer.
Efter lektyren tänker jag att romanen är en viskning, förförisk, undanglidande och samtidigt alldeles nära.”
Dagens Nyheter

“Känslan av klibbig melankoli som vilar över dessa romaner har en oemotståndlig dragningskraft på läsaren.
Den är beroendeframkallande.”
Sydsvenskan

 ———————

Hon har lämnat sitt tidigare liv bakom sig, flyttat från staden till havet, till ett eget hus. Hon skriver rapporter till sin exman och vuxna dotter om sjökrogen där hon arbetar och om den ilskna mård som flyttat in på vinden.

Hon knyter vänskapsband, försöker sig på en affär med en grisbonde och frågar sig om hon kan slå sig ner eller om hon borde gå vidare. Här vid den tyska nordkustens vallar kan hon möjligtvis bli en annan, eller förbli precis den hon är.

I sin nya roman Hemma berättar Judith Hermann om det opålitliga minnet av det som varit. Och om det ögonblick när livet delar sig, en gammal värld brister och en ny föds.