Om uträkning av omfång 1

”…när du slår ihop boken för sista gången har du blivit – ja, kanske inte en annan, men heller inte längre exakt densamma som när du läste bokens första mening. Det finns ett annat uttryck för det: stor litteratur.” – Jonas Eklöf, Vi Läser

Tara Selter bor i Clairon-sous-Bois i norra Frankrike med sin man Thomas. De handlar med antikvariska böcker. Den 17 november åker hon till en antikmässa, tar in på hotell, köper böcker och besöker några vänner. Där bränner hon sig på handen. Nästa morgon upptäcker hon att tidningarna i hotellmatsalen fortfarande har gårdagens datum och att samma saker händer som dagen före. Böckerna hon köpte är borta och hon går för att köpa dem igen. Sedan reser hon hem. Thomas undrar varför hon kommer redan och Tara förstår att hon är den enda som upplever den 18 november. Hela världen står still, vädret är detsamma, alla gör exakt samma sak dag efter dag. Men för Tara fortsätter tiden att gå. Såret på hennes hand läker och hennes hår växer. Varje dag förklarar hon för Thomas vad som händer och varje dag tror han henne. Till slut tröttnar hon och flyttar in i gästrummet. Thomas saknar henne inte eftersom han tror att hon ska komma hem nästa dag. Tara inleder olika strategier för att stå ut. Hon skriver och promenerar, hon köper en stjärnkikare och gör sig vän med himlavalvet, hon sätter ett streck i dagboken för varje dag som passerar och när 18 november närmar sig på nytt reser hon till samma mässa och tar in på samma hotell.

“Om uträkning av omfång” är en hisnande utforskning av vår plats på jorden: av minne, tid, historia, kärlek, ensamhet och frihet.