Vem tror hon att hon är, Suzanne Osten?

Min historia ändras hela tiden. Det beror på varifrån jag ser mig. Från mitt nu, mina minnen av minnen eller är det själva tiden som förändrar vem jag är och blir? En bokförläggare vill ha mitt livs historia, ja han frågar mig om och om igen vad är din historia?

Så inleds Suzanne Ostens memoarer. Hennes raka, ärliga, arga, snälla, fria berättelse om sitt liv. Det är berättelsen om en av vårt lands största regissörer, som på flera plan har omformulerat och omskapat vår teater, och vars unika sätt att tala till barn inte bara blev ny teater, det blev ny vetenskap.

Det är en bok där alla jag ska med barnet, den unga, denmedelålders, den äldre Suzanne förstås men också skribenten, dramatikern, filmaren, författaren, forskaren, vetenskaparen och teaterchefen. Och mamman, modern, kvinnan, älskarinnan och hustrun. För att inte glömma några alter egon.

Suzanne Osten är känd som en av de ledande pionjärerna inom teater för barn och unga, även med stor uppmärksamhet internationellt. 1975 grundade hon en speciell avdelning inom Stockholms stadsteater för detta ändamål, Unga Klara, där hon verkade som regissör och konstnärlig ledare fram till 2014.

“Det är ofta underhållande läsning (…). Och jag ser att orden är skrivna av en fantast med en outsinlig energi och upptäckarlusta.” Landskrona Posten, Kalle Lind

“Stor och tung rullar den läsaren runt, runt mellan barndom och teatermetod, mellan minnen och människor, mellan liv, uppror, åldrande. Varmt är det, hett rentav och undan går det. (…) Tillförsikt och mod, en punchline på Ostens teater.” Expressen, Margareta Sörenson

“Boken liknar heller ingen annan självbiografi. (…) Det är som att hon har dramatiserat sitt eget liv.” Aftonbladet, Jan-Olov Andersson

“Det är galet, sorgligt, ensamt och festligt om vartannat i denna uppväxt. (…) Suzanne Osten har varit och är en omvälvande kraft i svensk scenkonst men bokens kapitel två och tre handlar lika mycket om personlig utveckling, sexualitet, psykoanalys och relationer som om metoder och konstnärliga val. (…) Boken flödar över av ifrågasättanden, minnen, namn och visioner. Och vid horisonten hägrar faktiskt fortfarande idén om en mer jämlik och rättvis värld.” Aftonbladet, Barbro Westling