Aldrig färdig : En obotlig omläsares memoarer

»Som de flesta läsare tänker jag ibland att jag föddes läsande. Jag kan inte minnas en tid när jag inte hade en bok i händerna och tankarna i en annan värld. När jag är på semester med släkt eller vänner kan jag mycket väl slå mig ner med en bok i soffan i vardagsrummet i ett vack­ert hus på landet och knappt sätta en fot i det underbara gröna som vi alla har kommit dit för [ . ] Vilka följeslagare dessa böcker har varit! Alla böcker. Det finns inget som går upp mot det. Den längtan efter begriplighet som finns inskriven i verket – den makalösa strävan att med hjälp av orden ge form åt det ofullgångna – bringar frid och spänning, ro och lisa. Men framför allt erbjuder läsningen en flykt undan kaoset i mitt huvud. Ibland tänker jag att läsningen ensam har utrustat mig med det mod som krävs för att leva, och det sedan de tidigaste barnaåren.«

Vad kan samma text betyda när man är tjugo och förälskad, fyrtio och frånskild eller åttio plus och i ett tillstånd där man blickar tillbaka på livet? Helt olika saker, visar det sig.

Vivian Gornick återvänder till böckerna som påverkat henne mest och följer sig själv som läsare genom åldrarna. I den föränderliga blicken på verken hon läser på nytt framträder hennes egen livshistoria: arbetarklasstjejen från Bronx som blev feminist, journalist och författare, som alltid drivits av att ifrågasätta och ompröva givna sanningar.

På ålderns höst återkommer Gornick ofta i sina läsningar till människors kamp med kluvenheten inom dem: att vilja men inte kunna, att sitta fast, att vara avstängd från de känslor som ska hjälpa oss att uppleva livet fullt ut.

I Gornicks bibliotek finns Marguerite Duras och Natalia Ginzburg, D.H. Lawrence och Colette, Elizabeth Bowen och Doris Lessing, J.L. Carr och Pat Barker.

Med Aldrig färdig avslutar Vivian Gornick den löst sammanhållna trilogi om hennes eget liv som inleddes med Starka band och fortsatte med Den udda kvinnan och staden.

“För den som, precis som Gornick själv, ser litteraturen som en del av livet är detta förstås omistlig läsning. Men storheten ligger än mer i Gornicks förmåga att låta böckerna och hennes egen resa spegla varandra. Titeln är träffsäker; Aldrig färdig betyder både att den stora litteraturen tål att läsas om (och om igen), men kanske framför allt att man aldrig blir färdig med den personliga utvecklingen. Det är mästerligt fångat och förmedlat.”
– 5 av 5, BTJ