Astragal

”Himlen hade höjt sig minst tio meter. Jag blev sittande, hade ingen brådska. Smällen måste ha krossat stenarna, min högerhand trevade över nedrasad sten. Medan jag andades dämpade tystnaden stjärnorna som sprängdes och stjärnskotten som fortfarande smattrade i huvudet.”

Anne hoppar från en fängelsemur och bryter i fallet språngbenet, astragalen, i sin fot. Hon tar sig krypande ut till vägrenen där hon blir upplockad av kåkfararen Julien. Han ska komma att bli hennes älskare och beskyddare.

Med sin skadade fot som ett ständigt värkande ok flyttar hon runt mellan olika adresser. En mörk och glödande roadmovie genom 60-talets Paris tar sin början.

Albertine Sarrazin (1937–1967) var en fransk-algerisk författare som dog endast 29 år gammal, sina två första romaner skrev hon i fängelset. Den delvis självbiografiska Astragal utgavs 1965 i Frankrike och kom på svenska 1967. Här i nyöversättning av Maria Björkman.

”En dag ska jag besöka hennes grav med en termos svart kaffe och sitta hos henne en stund och spruta liljekonvaljeparfym på hennes gravsten – formad som ett språngben, som Julien lät sätta där till minne. Min Albertine, som jag avgudade henne! Hennes lysande ögon ledde mig genom min ungdoms mörker. Hon visade mig vägen genom den hundrafaldiga sömnens nätter. Och nu gör hon detsamma för dig.”
– Patti Smith