Dröm, baby, dröm

En människa som inte kan sluta sörja: Vad är det hon sörjer, egentligen? Alla de dödas död eller bara den egna oförmågan att leva? En orättvis värld eller en gammal barndom? En förälder eller en omöjlig kärlek? Vad ska hon göra med all sorg? Gå i terapi?

Dröm, baby, dröm är dikter av det stoff som sorgen vävas av: kärleken, döden och längtan. Språket, molnen, husdjuren. Den oändliga barndomen.

“Sorg, kärlek och ett slags vinande ensamhet – men också vänskap, konst, djur och solidaritet – har präglat Tunedals fem tidigare diktsamlingar. Men aldrig har hon varit så rasande som här. Dikten härbärgerar nu alla sinnesstämningar, från det ljusaste till det kompakta gravmörkret. Bitterhet och hämndbegär får finnas. Det är både fult och vackert. Mycket enkelt och extremt komplicerat. Som litteratur är det fruktansvärt bra.” – Anna Hallberg, Dagens Nyheter