Livets ord – Tio orimliga år som frälst: Del Ett, de första åren

»Jag var för Ulf Ekman vad Albert Speer var för Hitler.«

När Thomas Arnroth var 21 år gammal var har rätt färdig med livet som han kände det. Han hade bestämt sig för att dra till Indien och gå i kloster, vandra långsamt och fokusera på sina andetag. Men på en basketträning mötte han en yngling som hade hittat ett andligt kloster på närmare håll, i Uppsala. Det här var 1984 och ingen visste vad Livets ord var, allra minst Thomas. Elva år senare hade Thomas blivit redaktör för Livets ords tidning, skrivit böcker mot rockmusik och om Frälsningsarmén. Han hade spökskrivit Ulf Ekmans texter, gjort musikaler om abort och blivit en av Livets ords avdelningschefer. Han var med under åren när Ulf Ekman och Livets ord väckte flera ramaskri och när Carola skrek högt i Efter tre.

20 år efter att han sa tack och hej till Ulf Ekman berättar Arnroth nu för första gången hela historien. Den självbiografiska serieromanen Livets ord – Tio orimliga år som frälst är en helt unik berättelse i serieform. Det är sorgligt, vackert, väldigt knäppt och roligare än man kan tro.