Människan är den vackraste staden

Sami Said är tillbaka med en mästerlig roman om migration, en litterär roadmovie genom Sverige.

Människan är den vackraste staden är en roman som inte går att läsa utan att man tänker: ”Vad är det här för geni?” Det blixtrar om Sami Saids språk. Efter succédebuten Väldigt sällan fin för sex år sedan kommer nu en ny roman av en av våra allra mest spännande författare.

San Francisco är en självutnämnd upptäcktsresande från Afrikas horn, tillfälligt strandsatt i norra Europa. Pengarna är slut och gränserna har stängts. Tillvaron i det nya landet går ut på att hitta ett sätt att ta sig vidare. Till skimret, till Amerika kanske. Vägen, den är också människorna man tyr sig till. Manni som delar ut reklam och som är beredd att utplåna sig själv i jakten på papper. Richard, före detta Hussein, som tror att män i kostym är ute efter honom. Isol med ett vapen i väskan. Madam som sköter om parken på ön efter sin framlidna man. Och Yei, älskade galna Yei, vännen som han har tappat bort någonstans på resan och återfinner igen.

Allt är i rörelse, och alla är på sin vakt, jagade rent av. Men av vilka? Lånehajar? Säkerhetstjänsten? Passpolisen? Maskerade svartuppar som vill återta ön och parken? Sin egen historia?

Än sen, säger Yei. Låt demonerna komma.

Det måste finnas något för oss där ute, säger San Francisco, det bara måste.

Sami Said, som debuterade med Väldigt sällan fin (2012) är tillbaka med en mästerlig roman fylld av liv och humor. Vi tvekar inte att kalla den en språklig triumf. Det här är en roman för dig som älskar Jonas Hassen Khemiris språk och berättelsevärldar.