Mor om natten

“lysande roman. /./ Dahls poetiska, finkänsliga stil fångar helt suveränt hur det är att vilja men inte kunna ta sig ur missbrukets, ja ur själva livets plåga.”
SVT Kulturnyheterna

“Lysande livfullt om mörkret. [.] en berättelse om existensens svåraste frågor.”
Aftonbladet

Minns du, säger hon, att jag berättade för dig att det inte var så bra med mig när du var liten? Ja, säger jag, men jag säger ordet “ja” som om jag knappt kommer ihåg att hon har berättat det för mig. Hon låter sig inte hejdas. Jag sa att jag skrev dagbok, en hemlig dagbok, eller hur, säger hon. Där allt det svarta fick plats, säger hon. Jag svarar inte. Jag vill att du ska ha den, säger hon.

Efter moderns död öppnar författaren hennes dagbok, som han fått flera år tidigare. Du får göra vad du vill med den, sade hon då. Du kan läsa den. Du kan låta bli att läsa den.

Det var en gåva han egentligen inte ville ha. Han hade för länge sedan stängt henne ute ur sin värld.

Det var ingen dagbok. Det var en nattbok. I den skrev hon om sina depressioner och sina tillkortakommanden, och om sin längtan.

Mor om natten är ett kvinnoporträtt och ett självporträtt, en djupt personlig roman om att leva nära en annan människa utan att egentligen känna varandra och om hur relationer i en familj fortsätter även det efter att döden inträtt. Niels Fredrik Dahl skriver om arv och ensamhet, om alkoholism, beroende och självstän­dighet, om kärlek som går i bitar och som blir hel igen.

“Mor om natten är en sorgebok som inte väjer för att skildra det smutsiga i självbedrägeriet, och visar hur svårt det kan vara att tala med dem vi har närmast i våra liv.”
Göteborgs-Posten

“Niels Fredrik Dahl har skrivit en finstämd bok om ett svårt mor-son-förhållande, där det outsagda blir det som talar. /../ Det är skickligt att kunna ge så mycket närvaro till denna bortvända kvinna, vars liv aldrig tycktes nå sin fulla potential utan tonade bort i ett intet.”
Sydsvenskan

“Dahl tecknar bilden av en familjekonstellation där alla förblir varandras främlingar, där den gemensamma historien enbart består i det allra mest grundläggande: att de funnits i varandras närhet. /../ Hela tiden sker det med blicken riktad mot den som betraktar: barnet som genom hela livet speglar sig i sina föräldrar och försöker se spår av dem i sig själv. /./ insiktsfull, skarp och påtagligt klarsynt.”
Svenska Dagbladet

“Dahl skriver smidigt och sinnligt och varierar tempot. Han fogar samman satserna i långa perioder men det känns ändå inte tungt, han är så säker på handen. Det verkar gå lätt när han skriver. Antagligen ligger det ett oerhört arbete bakom just den tonen, den lättheten. Han har därtill en förmåga att i den norska vardagen slå in mycket verkningsfulla, lyriska beskrivningar.”
Arbetarbladet

“Niels Fredrik Dahl är också poet och det är språket i Mor om natten som man främst tar med sig efter läsningen. I synnerhet hur han med ord målar upp bilden av moderns dödsbädd och de sista timmarna tillsammans med henne. Man sitter där bredvid honom.”
Gefle Dagblad

“Den norska författaren Niels Fredrik Dahls språk är en poetisk hymn, en besvärjelse vars retorik får tiden att stanna upp för ett tag och som omvärver läsaren med ordens klanger och dofter. Det är nog den vackraste egocentrism jag någonsin läst, det är världen avläst från ett inre, det är jaget som världens nav. Och likaså den mest infernaliska, inre skildring av en alkoholists självbedrägeri, möjligen i konkurrens med den svenske författare P.O. Enquists.”
Upsala Nya Tidning