Skuggspel

Abraham var en ivrig teaterbesökare, recensent, en försynt beundrare från Dublin och blivande författare. Henry var en av den tidens stora aktörer, en diabolisk uppenbarelse med stora gester och livsfarlig inlevelse. Ellen var kanske den mest sammansatta konstnären av de tre, hon spelade Ofelia, lady Macbeth, Margareta i Faust och Desdemona i Othello, och trollband sin samtid.

Abraham som hette Stoker i efternamn, och blev mer känd under smeknamnet Bram, gick till historien med sin femte roman Dracula. Henry hette Irving i efternamn och gick till historien i största allmänhet, kanske mest för att ha inspirerat till porträttet av den blodtörstige greven från Transsylvanien. Ellen Terry hänförde Oscar Wilde och målaren Sargent, och lever vidare både i dikt, bild och minne än i dag. De tre utgjorde en dynamisk trio som skådespelare (Irving och Terry), teaterdirektör (Irving) och ekonomichef (Stoker) på Lyceum Theatre i London, en epok som lyser än i dag.

I Joseph O’Connors roman Skuggspel spelas denna dynamik upp, skuggsidorna och laddningarna mellan dessa tre, mot en fond av det viktorianska Londons sexualpanik och nattliga mord. Framför allt är det en roman om det kreativa sinnet och om hur erfarenhet, intryck och fantasi kan ingå de mest märkvärdiga legeringar, hur en excentrisk teaterdirektör kan transformeras in i litteraturen som den odödlige odöde framför andra, greve Dracula.