Vid glömskans rand

Romanens berättare är geolog och historien börjar i hans barndom, med ett barns intuitiva känsla för rätt och fel. På somrarna bor familjen granne med en gammal man som blir hans »Morfar nr. 2« men det är något som skaver. Varför är gubben blind? Vad är det han sonar, när han så småningom räddar pojkens liv? När berättaren blivit vuxen vill han ta reda på sanningen. Hans sökande för honom till Sibirien och platser där han möter oanade fasor. Mannen har, som han anat, varit lägerchef, men sanningen skär djupare än så: här finns spår inte bara av arbetsläger, utan också av massgravar.

Till skillnad från de stora Gulagskildrarna i den ryska traditionen, Solsjenitsyn och Sjalamov, intresserar sig Lebedev mindre för lidandet och mer för förövarens psykologi. Hans roman gestaltar med en enorm precision och skönhet Brodskys motsättning mellan geografi och historia; både i förståelsen av Gulag som en förvisning från den mänskliga gemenskapen och i bilden av de människoben och skallar som rent bokstavligen blivit natur, som aldrig fått en plats i historien.

Sergej Lebedev (f. 1981) är en av få författare i sin generation som behandlar arvet från Sovjet och har blivit märkt som dissidentförfattare. Han är geolog och har arbetat på expeditioner i Asien och nordligaste Ryssland. Han bor i Berlin och skriver nu på sin fjärde bok. ”Vid glömskans rand”, som är hans debutroman, utnämndes 2016 av Wall Street Journal till en av årets bästa böcker.

»En Dantelik nedstigning … Vid glömskans rand är lika kall och ren som en glaciärspricka, men också lika vacker, med en klart ljudande poetisk känslighet som motgift mot glömskans krafter.« THE WALL STREET JOURNAL