Mårbackasviten

I Selma Lagerlöfs självbiografiska svit omnämns hennes far – i Lagerlöfforskningen ofta kallad författarens musa – som en oemotståndlig charmör, trots att situation efter situation på skriande vis efterfrågar hans kärlek. Han kallas kraftkarl, fast tydligtvis är han en man utan kraft. Lagerlöf beskriver honom som en underbar far, men av den faderliga omsorgen ser vi inga tecken alls. Mot slutet är fadern helt frånvarande, men har satt svårutplånliga spår, genom att förslösa allt familjen ägt.

När Selma Lagerlöf började skriva självbiografiskt utmanade hon sig själv och sitt tidigare författarskap. »Mårbackaböckerna« – Mårbacka [1922], Ett barns memoarer [1930] och Dagbok [1932] – är en osentimental självbiografisk berättelse där inte minst mannens svek hamnar i förgrunden.

»Mårbackatrilogin« är omistlig för den som vill lära känna en av vår litteraturs största prosaister och den första kvinnan som tilldelades Nobelpriset i litteratur.

Selma Lagerlöf [1858-1940] är en av svensk litteraturs största namn, översatt till 60 språk med verk som debutromanen Gösta Berlings saga [1891], Jerusalem [1901-1902], den Löwensköldska trilogin och den självbiografiska »Mårbacka-sviten«. Lagerlöf var den första kvinnan i Svenska Akademien och den första kvinnliga Nobelpristagaren i litteratur [1909]. Lagerlöf föddes på gården Mårbacka i Östra Ämtervik i Värmland, som gick ur släktens ägo efter faderns död, men som Lagerlöf tack vare sina litterära framgångar lyckades köpa tillbaka och där hon levde de sista tjugo åren av sitt liv.