Vi skulle ha talat om allt

En dag möter Judith Hermann sin före detta psykoanalytiker på gatan, en man som känner hennes inre liv mer än någon annan. De röker en cigarett tillsammans, därefter går han vidare, in på en bar. Hon står kvar. Så inser hon att det finns saker hon måste reda ut, och hon följer efter honom in.

Efter romanen Hemma, som blev en stor återkomst för henne i Sverige, är Judith Hermann tillbaka. Det är en bok i skarven mellan självbiografi och essä, skriven med samma skönhet och sensibilitet som hennes romaner.

Vi skulle ha talat om allt är en underbart välskriven meditation över det skrivna ordet och livets gång. Författaren går tillbaka i sitt liv, följer i spåren på det skrivna, och försöker förstå vem hon var och vem hon blev.

“Hermanns prosa är som alltid sparsmakad och exakt, men här anas också en ny, friare eller kanske mognare ton. (…) I denna nya bok använder hon sin knivskarpa förmåga att med precision skriva fram stämningar och underströmmar i och mellan människor i ett längre format. Med lyckat resultat. Vi skulle ha talat om allt är en bok som pockar på att läsas uppmärksamt och på allvar.”
Recension i BTJ