Den oavslutade litteraturen : En essä om allt som inte blev klart

Vissa böcker blir aldrig klara. Ändå räknas de till våra klassiker. Hit hör Vergilius Aeneiden, Chaucers Canterburysägner, Gogols Döda själar, Musils Mannen utan egenskaperoch otaliga andra.

Men varför avslutades aldrig somliga böcker? Svaret på frågan leder in på död, sjukdom, missbruk, krig, ångest. “Bränn allt!” sa Kafka, Ovidius och Mallarmé på dödsbädden, men eftervärlden struntar glatt i deras önskan. Vissa böcker blev liggande av rädsla för repressalier eller att misslyckas. Vissa litterära skapelser var för hemska till och med för Strindberg. Somliga författare vill helt enkelt att det roliga aldrig ska ta slut och vägrar därför att bli klara, som Tolkien. Andra författare, som Baudelaire och Camus, låter med flit bli att skriva rätt böcker, utan nöjer sig med att ha fått kasta ner den briljanta idén i en anteckningsbok. De böckerna väntar fortfarande på att bli skrivna.

Här möter vi dem alla. Det här är berättelsen om den oavslutade litteraturen och som inbjuder oss att närma oss böckernas värld på ett nytt sätt. För tänk om alla böcker är oavslutade? Sista ordet är ju ändå alltid läsarens.

“Leandoer skriver ledigt, elegant, personligt och hans beläsenhet och lärdom kan ingen ta miste på. Ett imponerande arbete som ger
anledning till reflektioner av många olika slag.”
Betyg: 5/5 BTJ